Tyst på jobbet

Idag hade jag öppningen på jobbet och jisses vad tyst det är vid kvart över sju!

Samtidigt skönt för då kan jag uppdatera mig lite bättre här.

Som sagt, mycket har hänt som har gjort att jag inte skrivit under hela semestern.Först och främst fick vi reda på att vi skulle bli föräldrar vilket gjorde att våra planer för semestern blev lite mer annorlunda :)

Vi började semestern med att lägga plattor för våran nya luftpump att stå på.Duktiga jag grävde hålet och vi hjälptes åt med att fylla och packa hålet med stenmjöl.Efter det lades plattor så luftpumpen stod stabilt och inte skulle vibrera sönder husgrunden.Så nu ska bara installationen ske av pumpen men som det ser ut nu så blir det inte förrän i vår.

Mitt i det jobbet plussade jag FYRA dagar beräknad mens.Helt sinnessjukt,plusset var så starkt att det kom före kontrollstrecket trots att det var så tidigt.Inte konstigt att jag hade varit så trött hela veckan innan.....

Skälet till att jag testade mig var för att jag kände på mig att det kunde vara något och att vi skulle på bröllop på den lördagen.Jag kände att jag ville veta innan så jag inte drack alkohol och sedan plussade dagen efter.Visst det skulle inte vara hela världen men jag skulle fått jättedåligt samvete.

På lördagen den 30 juli var vi alltså på bröllop.Bröllopet var mellan två av sambons kollegor och hölls i Kungsör.Roligast var att mannen var från Irland så hälften av gästerna var irländare(wiiiiiiii)och hälften svenskar.Bröllopet var supermysigt och det var underbart att höra alla prata irländska.Saknar Irland så mycket och vill tillbaka....

Resten av semestern har vi bara jobbat,jobbat och jobbat....med taket på garaget.
Vädret var emot oss hela tiden och vi fick till slut en vattenskada i kortväggarna på garaget så det blir till att riva dem till stommen och bygga om i höst/vår.Men taket blev klart till slut! Jag hjälpte till så mycket jag kunde,borrade och spikade och klistrade blev mina uppgifter då jag inte fick bära så tungt(papprullarna vägde 30 kg var)

Behöver jag nämna att det kändes otroligt frustrerande att inte kunna hjälpa till mer än så?Jag vet att man ska ta det lugnt i mitt "tillstånd" och sambon hade inga problem med att det var så man det är jobbigt när man är van att kunna hjälpa mer och nu får och orkar man inte det.Jag tror det är för att det inte syntes eller kändes då att jag var annorlunda.

Ett 40-årskalas hann vi med också där jag somnade i soffan(trött var det ja) vid klockan elva.Tack och lov så hade vi berättat för släkten hur det var så de var otroligt förstående :)