Tack och lov!

nu kan jag förstå min bebis också ;)

Sista jobbveckan.

Den här veckan är sista veckanjag jobbar sedan går jag på föräldra/mammaledighet.
Det känns lite skumt, jag mår så himla bra fortfarande och skulle lätt kunna jobba en- två veckor till.

Samtidigt ska det bli väldigt skönt att bara vara hemma och rå om mig själv. Börja tvätta babykläder, packa förlossningsväskan och njuta av att jag bara behöver tänka på mig i fyra (sex) veckor till innan jag blir för evigt ansvarig för en annan persons liv.

Ska bli så häftigt att pröva det här nya livet!

Vart är världen påväg?

Sitter och läser Aftonbladet och ser en artikel som gör mig fly förbannad.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article8387365.ab

Hur kan man tycka att detta är ok??Hundarna får inte välja om de ska vara med, de sätts med sex andra hundar i ett hem vilket kan göra dem otroligt stressade och sedan skickas fem hundar tillbaka?!

Talesmannen för SVT tycker detta är inte mer annorlunda än om man skulle åka till hundstallet och välja ut hunden där men det är ju två helt olika situationer!

För det första så är du i hundens trygga sfär, du umgås med hundarna en och en  och skickar inte bort de eventuella hundar som inte passar ditt liv.

Sveriges Veterinärförbund funderar på att anmäla SVT och jag är på deras sida. Detta är helt oacceptabelt!

Oreda

Det är mycket som snurrar i mitt huvud idag.Inte bara idag utan hela förra veckan också.

Ena stunden panik,andra stunden total ro.
Hur mycket ska man offra för att ha en tvåsamhet?Vissa tycker det är självklart att man ska offra hur mycket som helst medans andra tycker man inte alls ska behöva offra mycket.Men om man måste offra något som betyder mycket för båda, men man tycker olika om det?Hur mycket ska man låta hållas?

Och det här med total ärlighet.Jag kan ärligt säga att ingen av mina förhållanden har jag kunnat vara helt ärlig i.Jag kan bara inte öppna mig helt för någon och jag kan inte förklara varför heller.Det är inte så att jag inte planerar att det ska bli så.. Det bara blir.

Folk tycker att om man inte kan öppna hela sig så kan man aldrig leva tillsammans med någon.Är det mitt problem?

Att det ska vara så svårt att vara ihop med någon.Ska det inte vara tvärtom?Att det är enklare att bo ihop med någon än att vara singel?Man ska vilja vara tillsammmans med någon och inte tänka tillbaka på hur skönt det var när man var singel,hur mycket enklare allt var.Eller så är det så attdet ska vara jobbigt för då uppskattar man mer när det funkar.

Men enkelt sagt: Det var såfan mycket enklare när man var en femårig flicka då man inte var intresserad av pojkar.

Första inlägget

I den här tidsandan har alla bloggar där man skriver allt mellan himmel och jord.Jag personligen tycker det är kul att följa vissa bloggar men inte har varit intresserad av att göra en själv... Förrän nu.

Saker i mitt liv har ändrats.Från att vara singel eller "bara" ha ett förhållande till att vara sambo med ett gemensamt lån på en nyköpt villa.

Att helt plötsligt fått ett helt hus plus trädgård att ta hand om samtidigt man ska jobba heltid, tycka ens partner fortfarande är sexig trots amorteringar på hus,IKEA- besök och storhandling.

Det är inte lätt ska jag säga.Men det finns ju ett skäl till att man har satt sig i den situationen.Och att resten av världen också har gjort det.Att man vill!!

Dock har jag insett att trots att man bor med sin bästa vän så kan man inte prata om allting.Man har olika värderingar, olika sätt att prata och ta upp problem och olika sätt att leva.Man är ju trots allt två individer.

Den här bloggen kanske kan hjälpa mig att lufta mina tankar,både bra och dåliga.

Sedan har många av mina kompisar flyttat vilket gör att den här vardagsinformationen man har om varandra har försvunnit.Jag vill veta deras vardag och jag vill att de ska veta om min vardag :)

Så ja, det är väl skälet till denna blogg.Och fungerar det inte och den är för tråkig så säg gärna det så stänger jag ner skiten ;)

Jisses vad har jag gett mig in på......